nootiiz

Ja nu är jag här igen, har gjort andra saker än att skriva i bloggen har inte känt för det bara det är nog därför, men jag mår bra och jag tar dagen som den kommer så de är soft.
Just nu sitter jag hemma hos andreas och softar, Andreas, Carro och Kalle sover som stockar på ett ungefär vid detta laget och jag sitter och snackar med Koffiiliicoouuss på msn, nattkompis som vanligt hehe:) alltid skoj att snacka med han seriöst, han kommer på de mest sjuka saker, det kan komma vad som helst liksom.
Dagarna som har varit vad har jag gjort, nu är kl 4 så det är ju onsdag, men igår(tisdag) så satt jag hemma hos andreas och softade och bara tog det lugnt framför datorn tillsammans med andreas,kalle,mattias och karlsson, och i måndags var jag uppe tidigt för att jag skulle in till skolan på utvecklingssamtal, kl 2 skulle jag vara där, inte så farligt, tycker dock synd om Gurra som var där runt kl 8 hehe.
Nu någon gång i veckan kanske Nikki skall komma till Götet och träffa mig också kommer bli gött att träffa henne om hon kommer var trots allt ett tag sen vi träffades, saknat henne lite faktiskt :)
Sitter just nu och lyssnar på Omega - Say Yeah Remix, rätt soft låt faktiskt, har alltid diggat hans låtar på något vänster vet inte varför men bra är dem, tog precis en cigg också, är inte ens trött heller, sjukt jobbigt och klockan är halv 5 liksom.

Tycker synd om dig Emma att håret blev helt knaz också, har inte sett speciellt mycket men hoppas det blir bättre:)



Tänkte faktiskt skriva en sak som hänt mig i livet också, en såkallad mörk tid av mitt liv.

Det började vid 2004 då jag fick min första dator, jag ville hitta ett annat sätt att försöka få bort mina tankar osv på annat, jag började spela counter-strike 1.6 och kände direkt att detta var något för mig, jag spelade då tillsammans med matte min polare och vi lirade public på den tiden, vi fortsatte lira jag blev bara bättre och bättre för varje dag, jag började spela lite med jonte också, vid detta laget började vi spelade såkallade pcw'er på cs, även kallat matcher mot andra personer som söker matcher, vi startade en klan tillsammans, vi spelade och spelade, vid 2005 började jag fastna för mycket för spelet, jag var duktig och gillade spelet, jag gick med i lag och började spela i liga, cuper osv. Jag gick då i 7an och spelade en hel del, fast jag hade då en tid kl 22 skulle jag sova och det blev inte mer än så för den dagen.
År 2006 fick jag tips av en kompis Christopher att börja med spelet World of Warcraft, ja visst tänkte jag så jag skaffade vi det laget ett såkallat 10 dagars account och sen gick vidare till vanliga spelet. Jag fick tag i min första 70 efter några månader och började såkallat raida med denna gubben, kommer fortfarande ihåg det, det var en 70 human rogue. Det gick ett par veckor jag började spela mer och mer, tidbegränsning var inte på tal om, jag gick ifrån datorn vid 22 och la mig i sängen, morsan och farsan gick och la sig, jag smög upp till datorn och fortsatte spela fram till 12 tiden vid detta laget, jag började spela mer oo mer, mer tid gick åt, jag gick till skolan, kom hem och sen satt jag och spelade, det gick ytteligare ett par veckor sen satt jag uppe och spelade fram till 2-3 tiden på natten och kände inget stopp.
Vid 2007/2008 så spelade jag så mycket att jag inte ens orkade upp på morgonen till skolan, jag kom försent, jag skolkade hela dagar och betygen började rasa neråt, jag fick samtal hem på morgonen för att jag skulle vakna, men jag svarade och somnade om, Kommer faktiskt ihåg en gång när Mathilda ringde till mobilen och väckte mig, jag svarade och somnade om. Jag fortsatte spela, men började faktiskt dra ner på det mer och mer. Jag slutade 9an och då bestämde jag mig helt, inte spela speciellt mycket under sommarlovet, det gick helt okey, blev dock en hel del spelande.
Sommarlovet började närma sig sitt slut, jag tänkte mest, shit jag skall börja gymnasiet jag får skärpa mig, så jag tog och avinstallerade world of warcraft och Counter-strike, jag blev en ny person, jag blev inte riktigt den där blyga personen med hängande ögon och keps, jag fixade frisyren och skärpte till mig, under denna tiden jag har spelat för mycket har jag känt så att jag är blyg, vågar inte prata med folk om saker och ting på ett ungefär, mina behov av spel blev bara större och större och jag visste ju inte att jag var "Datorspelsberoende". Mamma,pappa, mina bröder och hela min släkt var oroliga för mig, dem var påväg att sätta mig på ett såkallat behandlingshem för ungdomar med spelberoende.




Nu efteråt märker jag hur sjuuukt det är att jag kan ha spelat så mycket, är det ens sant? är detta verkligen jag? fattar ingenting asså. Jag känner just nu att jag svek mina vänner,min familj och allt jag hade, datorspelsberoende kommer jag då aldrig bli igen, skall inte sätta mig fast i den jävla skiten igen, det är förjävligt att sitta där, det är som att du lever i en annan värld på ett ungefär, där bara du och skärmen finns. Jag kommer fortfarande ihåg det Fredde sa till mig, "Alexander, du får fan sluta spela nu, du är ju fan sjukt beroende av att spela, det är de enda du gör, du orkar ju inte ens gå med ner till kungälv längre." Dem där orden kommer jag fortfarande ihåg liksom, jag ångrar det något sjukt just nu det jag gjorde. Jag skäms som fan över detta, men tycker det är lika bra att folket får reda på vad fan jag har gjort i mitt förflutna egentligen, en folkskygg, blyg idiot är vad jag har varit, jag ångrar det som fan.



Tack för mig / Alexander Larsson